Specialist som läkare, sjuksköterska och tandläkare

Läkare, sjuksköterskor och tandläkare kan utbilda sig vidare och bli specialister. Specialisttiteln är skyddad och bara den som är specialist får använda en sådan titel.

Att vara specialist är i första hand ett bevis på att yrkesutövaren har en fördjupad kompetens inom ett område. Det finns också ett fåtal uppgifter som kräver specialistkompetens, till exempel förskrivning av vissa läkemedel och möjlighet att debitera specialisttaxa.

Specialist som läkare eller tandläkare

För att en legitimerad läkare och tandläkare ska få kalla sig specialist inom ett visst område behöver hen ett bevis om specialistkompetens från Socialstyrelsen. För att få beviset måste hen ha gjort specialiseringstjänstgöring. För läkare är specialiseringstjänstgöringen minst fem år och för tandläkare minst tre år.

Läkare och tandläkare som redan är specialister i ett annat EU-land ska som huvudregel få sin specialistkompetens erkänd i Sverige utan att göra specialiseringstjänstgöring.

För den som redan har en specialistutbildning från ett land utanför EU och EES är det i vissa fall möjligt att få göra en kortare specialiseringstjänstgöring.

Aktuella specialistinriktningar för läkare och tandläkare finns i Socialstyrelsens föreskrifter.

Specialistsjuksköterska

Sjuksköterskor som har en specialistsjuksköterskeexamen från högskola i Sverige får kalla sig specialistsjuksköterska med inriktning mot ett särskilt område, till exempel operationssjuksköterska eller anestesisjuksköterska.

Sjuksköterskor som är utbildade utomlands behöver få ett beslut om rätt att kalla sig specialistsjuksköterska från Socialstyrelsen.

Senast uppdaterad: 2017-06-09